Susanne arbetar som försäkringsförmedlare. När hon började fundera på att byta jobb slängde hon ett öga på sitt anställningsavtal. Där fanns ett par klausuler som hon inte hade fäst särskilt stort avseende vid den gången då hon glad i hågen hade satt sin namnteckning på kontraktet till sitt nya jobb.
Vid närmare påseende hade Susanne lovat att under tolv månader inte alls arbeta i försäkringsbranschen om hon sade upp sig. Annars hotade ett vite på 500 000 kronor. Susanne hade alltså ingått ett avtal om ett slags yrkesförbud.
Så kallade konkurrensklausuler är inte olagliga. Arbetsgivare kan ha ett berättigat behov att skydda sig mot konkurrens från före detta anställda som kanske har ingående insyn i företagshemligheter, produktutveckling och kundförhållanden.
Men det behovet ska ställas mot arbetstagarens minst lika berättigade behov att kunna förtjäna sitt levebröd.
Enligt Avtalslagen (3 kap. 38 §) måste konkurrensklausuler vara ”skäliga”. En tvist, ytterst i domstol, är metoden för att pröva skäligheten i det enskilda fallet. Men under tiden som tvisten pågår är arbetstagaren bunden av det ingångna avtalet. Arbetsdomstolen kan som högsta instans underkänna oskäliga konkurrensklausuler och bestämma om jämkning. Men en sådan process tar tid. Därför är det alltid bättre att inte ha accepterat en oskälig klausul än att behöva tvista.
Så vad krävs för att en konkurrensklausul ska kunna betraktas som skälig?
- Ett behov hos arbetsgivaren att skydda sig mot konkurrens.
- Tydliga avgränsningar av vad som är konkurrerande verksamhet. Det kan handla om såväl typ av verksamhet som geografiska begränsningar.
- Rätt till ersättning under den tid som arbetstagaren är förhindrad att konkurrera.
- Rimligt lång bindningstid. Efter bindningstiden är arbetstagaren fri från klausulen.
Susanne, som egentligen heter egentligen något annat, ringde Forena. Vi kunde enas om att det är rejält tuffa villkor med ett fullständigt förbud mot att alls verka inom försäkringsbranschen under ett helt år. Å andra sidan hade Susanne, enligt avtalet, rätt till ganska generösa ersättningar. Hon skulle få 60 procent av lön, oberoende av om hon hittade något annat sätt att försörja sig på eller inte. Men helst av allt ville Susanne fortsätta att arbeta inom den bransch hon kan och tycker om.
Forenas råd var att Susanne först skulle ta upp frågan informellt med sin chef och be om att klausulen skulle upphävas. I nästa steg kunde förbundet ta ställning till om det var läge för tvist. Susanne gjorde det, lyckades få sin arbetsgivare att gå med på att skriva om anställningsavtalet och problemet fick därmed sin lösning.