LÅNG VÄNTAN PÅ NYA LÖNER. VARFÖR?

Varsel, permitteringar och konkurser. Coronapandemin slår hårt och har satt lönerörelsen i vänteläge. Men vissa branscher går bra.

 

Försäkringsbolagen, exempelvis, uppvisar svarta siffror i kvartalsrapporterna. Så varför ska försäkringstjänstemännen behöva vänta på löneökning? 

Coronapandemin slår hårt mot ekonomin världen över. Vårens utegångsförbud, stängda gränser och andra restriktioner har beskrivits som ”en simultan efterfråge- och utbudschock”.

Det svenska produktionsvärdesindexet minskade med 4,1 procent i juli 2020 jämfört med samma månad året innan, enligt Statistiska centralbyrån. Närmare 5 000 företag har begärts i konkurs eller beviljats rekonstruktion, enligt Bisnode som bearbetar data från Bolagsverket. 15 500 anställda berörs av konkurser, vilket är 11 procent mer än vid den här tiden 2019. Sedan Coronautbrottet har närmare 100 000 personer varslats om uppsägning och mer än en halv miljon anställda har korttidspermitterats.

Lönerörelsen tvärstannade i mars. Stora delar av svensk arbetsmarknad var i vintras på väg ur treåriga kollektivavtal, även försäkringsbranschen. KFO-avtalet, som omfattar Folksam, löpte ut redan vid årsskiftet, men prolongeras (förlängs) därefter i väntan på att försäkringsbranschens tongivande kollektivavtal, FAO-avtalet, ska bli klart. Det hände den 10 mars. Försäkringsbranschens arbetsgivarorganisation, FAO, och fackförbundet Forena enades om ett ettårigt avtal giltigt från 1 april. I detta lönebildningsavtal enades parterna om att ha det så kallade märket som nödlösning i de fall där lokala löneavtal inte skulle gå i lås. Märket är den normerande lönenivå som fastställs i industrins centrala förhandlingar.

Men bara dagen efter, 11 mars, förklarade Världshälsoorganisationen att Coronautbrottet skulle klassas som en pandemi. Detta utlöste reaktioner världen över. I Sverige valde industrins parter att skjuta upp sina löneförhandlingar till oktober. Deras presskonferens toppade nyhetssändningarna 20 mars. I det läget enades FAO och Forena om att också vänta till hösten med ikraftträdandet av sitt lönebildningsavtal. Tommy Rastas, vice VD i FAO berättar:

- Vi hade varit tidigt ute med vårt avtal, vi var de facto först. Vi ville ge våra företag förutsättningar att komma igång med lönerevisionerna. Men sen pausade industrin förhandlingarna kring det normerande avtalet på arbetsmarknaden och rekommenderade övriga parter att göra likadant, säger han.

Försäkringsbranschen har sedan flera år tillbaka en lokal lönebildning som utgår från de enskilda företagens förutsättningar. Coronakrisen innebar dock en extrem händelseutveckling, menar Tommy Rastas.

- Vi stod vid ett vägval. Skulle vi då tvinga våra medlemsföretag och lokala föreningar att förhandla trots osäkerheten kring hur pandemin skulle komma att påverka svensk ekonomi? Och utan en norm på arbetsmarknaden att förhålla sig till? Vårt lönebildningsavtal pekar dessutom mot normen i de fall det saknas ett lokalt löneavtal. Nej, i det läget pausade vi, säger Tommy Rastas.

Även om försäkringsbranschen också har produkter som drabbats hårt, reseförsäkringar till exempel, så har de stora aktörerna uppvisat svarta siffror i sina kvartalsrapporter. På kort sikt tjänar flera försäkringsbolag på pandemin. Det görs färre resor till och från jobb. Det blir mindre slitage på all möjlig slags utrustning. Risken för skador går helt enkelt ned, samtidigt som de försäkrades premier fortsätter att rinna in.

Så varför ska försäkringstjänstemän vänta på löneökningar? Forenamedlemmar hör av sig till sitt förbund och undrar. En och annan är irriterad. Svaret är reallöneökningar på längre sikt, menar Anders Johansson, Forenas förbundsordförande.

- Vi har kommit överens med vår motpart om att vår bransch inte ska ha lägre löneökningar än övriga tjänstemän i Sverige. Märket har under nästan 25 år levererat reallöneökningar, och det finns ingenting som är viktigare för våra medlemmar, säger han.

Principen om märket etablerades i Industriavtalet som tecknades 1997. Löneökningarna i den konkurrensutsatta exporterande industrin gjordes vägledande för vilka lönekostnader även andra branscher kunde bära. Sedan dess har reallönerna ökat med i genomsnitt 2,2 procent om året, enligt Medlingsinstitutet. Det står i stark kontrast till utvecklingen under perioden 1980–1994 då reallönerna backade på grund av inflation.

Tommy Rastas framhåller att den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att parter är lojala mot de principer som leder till en stabil lönebildning. En väl fungerande lönebildning är av central betydelse för tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft i Sverige.

- Om löneökningarna skulle springa iväg på vissa specifika avtalsområden så riskerar det såklart i förlängningen ett lönerace som påverkar investeringar och sysselsättning negativt.

Därför lyfter Tommy Rastas lojalitet mot den svenska modellen som främsta skälet till att parterna inom försäkringsbranschen accepterat märket som norm över tid.

När Coronakrisen var ett faktum var det klokt att vänta med lönerevisionerna, menar Anders Johansson.

- Det är en av de allvarligaste kriserna på många decennier. Stora delar av svensk arbetsmarknad valde att skjuta upp lönerörelsen i sju månader för att ge det här lite tid och då är Forena med i det.

Just i dessa dagar pågår dessutom förhandlingar mellan Svenskt Näringsliv, LO och PTK om grunderna för anställningstryggheten, påminner Anders Johansson.

- Det är förhandlingar om anställningsskydd och omställning som berör Forenas medlemmar. Det är inte alls fel att veta hur de förhandlingarna slutar innan vi går vidare med lönerörelsen, säger han.

På längre sikt påverkas även försäkringsbranschen av pandemin, enligt Eiopa, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten. I juli publicerade Eiopa en rapport som pekar på att pandemin sannolikt permanentar tillståndet med mycket låga räntor. I vart fall kommer ränteläget att fortsätta vara lågt länge än. Det innebär svårigheter för alla kapitalkrävande verksamheter, dit försäkringsbranschen med sina solvenskrav räknas. Även detta perspektiv har Forena med sig i ställningstagandet för märket.

- Vi vet att om vi skulle förhandla fram egna siffror i branschen, då är det många företag som skulle vilja hålla tillbaka av besparingsskäl eller för att företaget går mindre bra vid olika tidpunkter. Men märket utgör ett golv för hur låga löneökningarna kan bli, säger Anders Johansson.