Hoppa till huvudinnehållet

Håkan Svärdman, samhällspolitsk chef

Publicerad

Granskning av inkomstpensionstillägget

I början av mars enades pensionsgruppen, som samlar riksdagspartierna bakom 1994-års pensionsreform, att införa ett så kalla inkomstpensionstillägg.

Strax därefter skickade Socialdepartementet ut en promemoria om förslaget på remiss som löper ut den 12 juni. Där föreslås att inkomstpensionstillägget på högst 600 kronor i månaden ska utbetalas till pensionärer som har arbetat i Sverige i minst 40 år och fått ihop en allmän pension på mellan 11 000 till 14 000 kronor i månaden. Är antalet arbetsår färre och pensionen lägre eller högre ska pensionstillägget sänkas. Om pensionen är lägre än 9 000 kronor eller högre än 17 000 kronor per månad utbetalas inget pensionstillägg alls. Inte heller ifall pensionären enbart har en utländsk pension. Kostnaden för pensionstillägget beräknas årligen uppgå till 6 miljarder kronor och föreslås betalas via statsbudgeten.

Socialdepartementet motiverar förslaget med ”att det alltid ska löna sig att ha arbetat och att pensionen för den som har arbetat ett helt arbetsliv är högre än nivån för grundskyddet – respektavståndet”. Att förslagen strider mot pensionssystemets livsinkomstprincip och principen att pensionerna ska finansieras via avgifter förnekas inte av departementet, men man vill tona ned principbrottet med att hänvisa till att det är tillfälliga lösningar i väntan på permanenta åtgärder som kan vidmakthålla respektavståndet inom ramen för pensionssystemets principer.

Socialdepartementet bjuder alltså på de starkaste argumenten för de remissinstanser som överväger att avstyrka förslaget på principiella grunder, utan att sakligt granska förslaget i sina enskildheter. En sådan granskning kräver delvis tillgång till verktyg som de flesta saknar, men tack vare att Pensionsmyndigheten uppgraderar kontinuerligt sin typfallsmodell, finns nu möjligheten att analysera pensionsutfallet inklusive pensionstillägget.  

I denna tabell redovisas utfallet från de beräkningar jag har gjort för fiktiva pensionssparare, som samtliga är födda 1957 och förväntas ha en månadsinkomst mellan 0 till 45 000 kronor. Dessutom har jag laborerat med två olika försäkringstider för att se dess effekt på nivån för inkomstpensionstillägget. Med hjälp av typfallsmodellen kan dels den allmänna pensionen (inklusive inkomstpensionstillägget) jämföras med respektive utan bostadstillägg efter skatt, dels visa hur mycket inkomstpensionstillägget påverkar den totala allmänna pensionen jämfört med dagens regler efter skatt, men utan bostadstillägg.

Förvisso ökar det så kallade respektavståndet mellan en livsvarig månadsinkomst på 25 000 kronor och ingen inkomst under motsvarande tid (dock endast med 387 kr/mån), men samtidigt minskar respektavståndet mellan inkomsttagare med en månadslön mellan 25 000 och 45 000 kronor. Värt att notera är att ett inkomstpensionstillägg på 375 kr/mån kan utbetalas till personer som under de senaste 25 år har haft en månadsinkomst på 45 000 kronor, medan en person med en månadslön på 20 000 kronor under samma tidsperiod inte får en krona i inkomstpensionstillägg. I och med att försäkringstiden också avgör nivån på inkomstpensionstillägget premieras deltidsarbete framför heltidsarbete. Om vi utgår från typfallet i tabellen som har en månadsinkomst på 25 000 kronor under 40 arbetsår blir inkomstpensionstillägget 600 kronor oavsett om inkomsten har arbetats ihop under hel- eller deltid. Det betyder samtidigt att en arbetstidsförkortning i slutet av arbetslivet får mindre effekt på pensionen, vilket motverkar arbetskraftsdeltagandet hos äldre. 

En annan märklighet med förslaget till inkomstpensionstillägg, som inte kräver något beräkningsverktyg för att blottläggas, är att två personer med exakt samma pension kan få ett inkomstpensionstillägg till olika belopp. Orsaken är att inkomstpensionstillägget föreslås beräknas på en så kallad inkomstgrundad pension, det vill säga vad pensionen skulle ha varit ifall individen hade betalt 18,5 procent av sin arbetsinkomst under hela yrkeslivet (pensionsunderlag) i pensionsavgift till inkomstpensionen. Detta är alltså en antagen eller fiktiv pension, som inte ska sammanblandas med den faktiska allmänna pensionen som hamnar i individens plånbok. Den pensionen är ett resultat av att individen under sitt yrkesliv har betalt 16 procent i avgift till inkomstpensionen och 2,5 procent till premiepensionen av sitt pensionsunderlag som arbetsinkomsten givit. Skillnaden beror på att den antagna pensionen i sin helhet beräknas som en inkomstpension, medan den faktiska pensionen innehåller en premiepension som har och kan komma att variera i värde för varje enskild individ.

Det innebär i sin tur att den antagna och den faktiska allmänna pensionen för de flesta pensionärer kommer att variera. Och det leder till att det belopp som kommer att utbetalas i inkomstpensionstillägg skulle kunna variera mellan pensionärer trots att de har exakt samma faktiska pension. För att reda ut snårigheterna kan följande exempel vara till hjälp:

Både Anna och Arne får en faktiskt allmän pension på 11 100 kr/mån efter 40 år på arbetsmarknaden. Anna får 10 000 kr/mån i inkomstpension och 1 500 kr/mån premiepension. Arne har 9 000 kr/mån i inkomstpension och 2 500 kr/mån i premiepension.

Annas antagna pension – inkomstgrundad pension – beräknas till 11 050 kr/mån, vilket ger henne 600 kr/mån i inkomstpensionstillägg.  Den antagna pensionen för Arne beräknas till 10 500 kr/mån vilket ger ett inkomstpensionstillägg på 425 kr/mån.  Tillsammans med inkomstpensionstillägget får Anna 11 700 kr/mån totalt i pension och Arne 11 525 kr/mån. Det torde bli svårt att förklara vad som motiverar denna skillnad.

Är pensionsgruppens avsikt att öka respektavståndet bör dem istället föreslå en höjning av pensionsavgiften från 17,21 till 18,5 procent samt utvidgade möjligheter till privat pensionssparande för de som av olika skäl riskerar låg pension trots att de har relativt genomsnittliga inkomster.

Håkan Svärdman