Hoppa till huvudinnehållet

Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef Forena

Publicerad

En svensk Arne-pension ska inte vara dansk

Under semestern prövande jag att försöka koppla bort allt som har med jobbet att göra och särskilt med försäkringsvärlden.

Semester med stort S skulle det bli och för min del står s:et inte för sol och loja dagar vid stranden, utan för snickeri.

Nedkopplingen gick utmärkt och projekten i snickarboden avlöste varandra. Men en sak undgick jag inte att snappa upp ifrån sommarens nyhetsflöde och det är att Danmark sätter ett allt större avtryck på den svenska politiska debatten. Svensk borgerlighet tycks inspireras av dansk arbetsmarknads- och kriminalpolitik, medan socialdemokraterna imponeras av danskarnas statsminister Mette Fredriksen som är i färd med att sjösätta den så kallade Arne-pensionen.

Och vad passar inte bättre än att hugga tag i Arne-pensionen när att-göra-listan i snickarboden har bockats av och höstterminen just har börjat.

Danskarna liksom vi svenskar blir allt äldre och båda länderna har beslutat att höja åldersgränserna i sina respektive allmänna pensionssystem. Kloka beslut. Mindre klokt är däremot att inget av länderna har riggat lösningar som fångar upp de av oss som på grund av ohälsa och förslitning inte kommer att nå fram till de nya åldersgränserna för pensionen.

Istället för ett värdigt avslut på ett långt arbetsliv kan många tvingas bollas mellan sjuk- och arbetslöshetssystemen där risken för utförsäkring ökar för varje ersättningsdag samtidigt som pensionen försämras. Det kan bli en resa mot samhällets marginaler, som föder bitterhet och nöter ned förtroendet för ett samhälle där alla skulle värnas.   

Arne-pension är danska regeringens förslag för att möta problemen som följer med höjd pensionsålder. Förslaget innebär att en person som fyllt 61 år och arbetat i minst 44 år ska ha rätt att lyfta sin folkpension tre år tidigare än den ordinarie pensionsåldern. Har 43 arbetsår uppnåtts vid samma ålder kan pensionen tidigareläggas två år och vid 42 arbetsår sänks pensionsåldern med ett år.

Svagheten med Arne-pensionen är sammankopplingen mellan arbetsår och graden av förslitning eller ohälsa. Fler män än kvinnor kommer därför uppnå rättigheten. Samtidigt kommer många med otillräckligt många arbetsår nekas sänkt pensionsålder trots att de har slitit ut sig på arbetet.

I Sverige har regeringen tillsatt en särskild utredare, Samuel Engblom som till vardags är TCO:s samhällspolitiska chef, för att se över om förändringar i sjukförsäkringen skulle kunna bli ett svar på den danska Arne-pensionen. Nästa år ska han lämna sina förslag till regeringen. Satt jag i samma båt som Engblom skulle jag festas att gå i hamn med uppdraget genom att lägga ett reformförslag som består av följande två delar. Dels en förändring av hur man bedömer arbetsförmågan för äldre personer som söker sjukpenning, dels en helt ny ersättning: sjukpensionstillägg.  

Och med äldre menar jag personer som har fyllt 62 år och därmed har rätt att göra förtida uttag av allmän pension.

Istället för dagens prövning av arbetsförmågan mot ett så kallat normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden ska Arne i Sverige få sin eventuella nedsättning av arbetsförmågan prövad mot sitt ordinarie arbete eller yrke. Är hans arbetsförmågan delvis nedsatt beviljas sjukpenning fram tills han uppnår den så kallade riktåldern, som är den nya åldersgränsen för allmän pension. En gräns som fastställs med ledning av varje årskulls förväntade livslängd. Skulle Arne helt förlora sin arbetsförmåga beviljas sjukpensionstillägg ifall han väljer att göra ett förtida uttag av sin allmänna pension i pensioneringssyfte. Sjukpensionstillägget ska motsvara mellanskillnaden av den förtida pensionen och vad pensionen hade varit ifall han hade tagit ut den vid uppnådd riktålder. Ja, det är krångligt därför kan förhoppningsvis ett beräkningsexempel bringa klarhet.  Om vi antar att Arne är född 1957 och började arbeta vid 20 år ålder och har en månadslön på 25 000 kronor får han ut 10 100 kronor per månad vid förtida pensionsuttag vid 62 års ålder. Om han hade kunnat fortsätta jobba ända fram till riktåldern skulle pensionen istället uppgått till 13 200 kronor per månad. Sjukpensionstillägget fastställas därför till 3 100 kronor per månad av Försäkringskassan och utbetalas livsvarigt. Ett värdigt liv är givetvis inte gratis. Återstår dock att finräkna på slutnotan, men jag ser redan att en del av finansieringen kan täckas av minskade kostnader för både a-kassan och bostadstillägget. 

Härligt att vara tillbaka i försäkringsboden.

Håkan Svärdman
Samhällspolitisk chef hos försäkringsfacket Forena