Hoppa till huvudinnehållet

Forena spanar: A-kassan efter Coronakrisen

Året efter att Lehman Brothers gick omkull hösten 2008 och utlöste en finansiell pandemi kulminerade arbetslösheten i Sverige och uppgick till 8,6 procent.

Det är den högsta arbetslöshetsnivån som har uppmätts i Sverige under 2000-talet. En siffra som kan komma att blekna nu när coronapandemin har fått världsekonomin ned på knä.

I början av veckan rapporterade Arbetsförmedlingen att närmare 95 500 jobb har försvunnit sedan den 1 mars och att antalet personer som är inskrivna på Arbetsförmedlingen som arbetslösa uppgick till nästan 410 000 eller 8 procent av arbetskraften. Prognoserna inger för tillfället inget hopp. Regeringen räknar med att arbetslösheten stiger till 9 procent under året och Arbetsförmedlingen räknar med 10 procent.

Förutom ett omfattande stöd till företag (där korttidsarbetesavtal ingår) införde regeringen också tillfälliga villkorslättnader i arbetslöshetsförsäkringen i slutet av mars. Bland annat har kvalifikationstiden för att få a-kassans inkomstrelaterade ersättning sänkts från 12 till 3 månader, den högsta dagersättningen höjdes från 910 till 1 200 kronor och grundersättningen höjdes från 365 till 510 kronor per dag. Dessa villkor ska gälla till den 2 januari 2021.

Vi är många som har efterlyst förbättringar av a-kassan i den här riktningen långt innan än det första coronaviruset hittade andra värddjur än fladdermöss och myrkottar. Exempelvis LO och TCO. Och i mitten av mars släppte Forena sin välfärdspolitiska rapport En ny a-kassa i en ny tid. Rapporten innehåller två reformpaket. Det första paketet är till stora delar redan levererat, om än tillfälligt, genom regeringens coronareformering av a-kassan.

Vårt andra paket är mer att betrakta som ett idéutkast för en mer omfattande reformering av försäkringsskyddet vid arbetslöshet, som tidigast kan diskuteras när coronaviruset är under kontroll och vardagen har återkommit. Modellen bygger på att arbetslöshetsförsäkringens inkomstrelaterade del blir helt fristående från staten.

En idé som kan tyckas helt obsolet i dessa tider när coronakrisen blottlägger svagheterna med en frivillig arbetslöshetsförsäkring.

Många skulle säkert efterlysa en statlig obligatorisk lösning. En sådan lösning har fördelar, men nackdelarna överväger. Modellen med en frivillig arbetslöshetsförsäkring, även kallad Gent-modellen, var fram till början av 2000-talet en oslagbar konstruktion för att både trygga individen vid arbetslöshet och främja en hög facklig organisationsgrad som utgör en av grundpelarna för den svenska modellen. Staten garanterade finansieringen och medlemsavgifterna kunde hållas låga, samtidigt som försäkringen gav de flesta en rimlig ersättning vid arbetslöshet.

Dessa förutsättningar omintetgjordes år 2007 när villkoren i arbetslöshetsförsäkringen skärptes, ersättningen sänktes och medlemsavgifterna höjdes kraftigt. Den fackliga organisationsgraden sjönk i takt med att a-kassan urholkades. Och när coronaviruset infekterade Sverige blev det uppenbart att a-kassan inte längre var riggad för att möta svåra kriser. Andelen a-kasseförsäkrade av arbetskraften hade sjunkit från 79 till 67 procent sedan 2007. Samtidigt hade andelen arbetslösa som fick a-kasseersättning minskat från 79 till 29 procent.

Det är emot den bakgrunden de tillfälliga villkorsförsäkringarna i a-kassan ska ses. Och vad som händer efter årsskiftet är ett öppet kort. Ska villkoren återställas eller ska vi hitta en annan hållbar lösning både för tryggheten och den svenska modellen? Självständiga, icke lagreglerade, a-kassor skulle kunna vara en sådan lösning. I vår rapport räknar vi vad det skulle kunna kosta. Vi tog höjd för en arbetslöshet i nivå med finanspandemin 2009 och en statligt finansierad grundersättning på 453 kronor per dag. Resultatet blev att månadspremien för den frivilliga inkomstförsäkringen skulle hamna på mellan till 830 till 870 kronor för de flesta löntagarna, vilket motsvarar vad en genomsnittslöntagare betalar för ett sämre arbetslöshetsskydd idag.

Som vi har sett den senaste månaden så är det inte omöjligt att förutse kraftiga försämringar på arbetsmarknaden. Utmaningen är att ha beredskap att hantera krisen när den väl är ett faktum. Det saknades denna gång. Och ska självständiga a-kassor klara dagens scenario krävs ordentligt tilltagna buffertfonder. Alternativt att staten höjer grundersättningen vid djupa kriser.

Håkan Svärdman, samhällspolitisk chef Forena